När vi talar om ”branschstruktur” är det ett sätt att dela upp vår ekonomi i näringsgrenar och aktiviteter. I Sverige används svensk näringsgrensindelning, SNI, för att klassificera företag och arbetsställen efter vilken verksamhet de bedriver.
En uppdelning av svensk produktivitet visar att det historiskt varit tillverkningsindustrin som genererat merparten av svensk tillväxt men att tjänsteindustrin idag utgör en allt större del av den ekonomiska aktiviteten.
Flera anledningar lyfts fram som orsaker till att produktivitetstillväxten vanligtvis är högre inom tillverkningsindustrin. Först och främst kan företag som producerar varor till skillnad från en tjänst, peka på det totala färdiga antalet produkter och dess värde som bevis på den produktivitetsökning som skett. För serviceyrkena är det betydligt svårare att avgöra och mäta tjänstesektorns produktivitet. För det andra är tjänstesektorer mer arbetskraftsberoende och möjligheterna till automatisering är lägre än inom tillverkning. För att förstå regionala skillnader är det därför viktigt att analysera regionala förutsättningar utifrån vilken typ av industri och vilka typer av tjänster som finns i olika regioner.
Smart specialisering
Fördelningen av anställda och arbetsställen efter näringsgren varierar kraftigt mellan Sveriges regioner. I Stockholmsområdet har hög andel konsult- och serviceverksamhet, Småland har skogs- och verkstadsindustri, och i Göteborg har bilindustrin och dess underleverantörer en betydande roll.
En specialiserad region gör att regionen kan koncentrera sig på vad de kan bäst och sedan sälja dessa produkter/tjänster mot andra produkter/tjänster som andra producerar bättre. En diversifierad struktur gör å andra sidan att regionen blir mindre känslig för konjunktursvängningar och att man växer genom att informationsutbyte, matchning och innovation får bättre grogrund och spridningsmöjligheter i blandade miljöer. Diversifierade ekonomier tycks även mindre volatila när det gäller produktion och lägre volatilitet i produktionen är förknippad med högre ekonomisk tillväxt.
Svårigheten blir därför att veta hur specialiserad eller diversifierad just din region är, var man vill vara och hur man tar sig dit. Inom EU har man sedan 2011 lanserat konceptet ”Smart specialisering”, tillsammans med en smart specialiseringsplattform som kallas S3Platform. Plattformen tillhandahåller information, metoder, expertis och rådgivning till nationella och regionala beslutsfattare. Smart specialisering är en innovativ strategi som syftar till att öka tillväxten och sysselsättningen i Europa, genom att göra det möjligt för varje region att identifiera och utveckla sina egna konkurrensfördelar.
EU:s smarta specialiseringsstrategi är övergripande ett koncept som förenar tanken om fördelarna med både specialisering och diversifiering genom att det:
(1) finns hög innovationsgrad och FoU-aktivitet,
(2) att man fokuserar på sina konkurrensfördelar
och
(3) politiker och företag tillsammans arbetar för att skapa förutsättningar för kontinuerlig utveckling.
Specialisering eller diversifiering?
Klassisk ekonomisk handelsteori förklarar att när länder öppnar upp för handel utanför sina gränser kommer de specialisera sig på att tillverka varor där de har en komparativ fördel. En komparativ fördel kan exempelvis innebära att du kan vara mer produktiv än övriga i att producera en vara, eller att du har god tillgång till specifika produktionsfaktorer såsom billig arbetskraft eller någon naturresurs.
Nyare teorier är mer detaljrika och innehåller bland annat företagsanalyser i sina modeller. Detta för att förklara vad ekonomer kallar ”handel inom industrin” – vilket innebär att två länder handlar med varandra med produkter inom samma bransch.
Sammantaget kan man säga att handelsteorierna om komparativa fördelar förklarar hur och varför specialisering och handel uppkommer och bidrar till tillväxt men de säger ingenting om att det är en nödvändig komponent för framtida tillväxt. Exempelvis kan ökad handel i teorin göra att världspriset kan komma att motsvara ett scenario med total avsaknad av handel – även kallat autarkipris. Detta resulterar i nollvinster från handeln, då ingen part följaktligen tjänar på att gå ut i handel med den andra.
Politiska rekommendationer baserade på specialisering kan i dag delas upp i två läger:
1) De som menar att ekonomier huvudsakligen bör koncentrera sig på vad de kan producera bäst och sedan handla dessa produkter mot andra produkter som andra länder producerar bäst.
2) De som framhåller att ekonomisk tillväxt endast kan uppehållas om det också finns en långsiktig ökning av kapaciteten att leverera allt fler olika ekonomiska varor till befolkningen, dvs. en diversifierad ekonomi.
Ekonomiska argument som talar för diversifieringens betydelse är att diversifierade ekonomier sprider ut sina risker och därmed blir mindre känsliga för ekonomiska chocker än specialiserade ekonomier. Diversifierade ekonomier tycks även mindre volatila när det gäller produktion, och lägre volatilitet i produktionen är förknippad med högre ekonomisk tillväxt.
Smarta specialiseringsstrategier är i dag en förutsättning för EU:s medlemsländer att få finansiering från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF). Våra sydsvenska regioner har följaktligen publicerat följande specialiseringsstrategier:
Företagsstorlek
I alla länder och regioner hittar vi en varierad sammansättning av mycket små till mycket stora företag. Storleken, antalet och samarbetet mellan dessa företag påverkar tillväxten i regionen. Medan småföretag och mikroföretag ofta kan vara snabbare att anpassa sig till förändringar och tyckas mer benägna att utforska nya idéer, är stora företag istället väl positionerade för att köpa och sälja stora mängder varor och tjänster, investera i forskning och utveckling och genomföra stor politisk påverkan för att stärka näringslivsklimatet.
Olika sorters fördelar kan uppnås med olika sorters företag:
Stora företag
Större företag kan nyttja stordriftsfördelar för att sänka produktionskostnader, samtidigt som de också har marginaler att investera i kvalitet och få större efterfrågan. Lägre produktionskostnader, bättre kvalitet och högre efterfrågan gör i sin tur att företagen kan växa ännu större. Stora företag kan därigenom bidra till ekonomisk tillväxt och skapandet av nya arbetstillfällen. Skaleffekter har länge förknippade främst med företag på +250 anställda, men senare ekonomisk forskning påvisar även positiva produktivitetseffekter från så kallade medelstora företag med mer än 50 anställda. Dessa företag är tillräckligt flexibla för att snabbt kunna anpassa sig till förändrade ekonomiska förhållanden samtidigt som de har en tillräckligt stor skala för att konkurrera med stora företag och därmed också utmana de senare att prestera bättre. Många medelstora företag har förutsättningar att växa till stora företag och därigenom skapa ett stort antal högavlönande jobb. En möjlighet att få sådan tillväxt att accelerera är att underlätta för en företagsdynamik där kompetensdelning och spill-over-effekter överförs från större till de medelstora företagen.
Entreprenörskap
Stimulera stora multinationella företag att öppna lokala filialer är en vanlig strategi för att skapa arbetstillfällen och växa den lokala ekonomin, men företag med lokala grundare återinvesterar ofta en större andel av sin försäljning i de regioner där de är baserade. Forskning visar på positiv koppling mellan entreprenörskap, produktivitet och BNP-tillväxt. Entreprenörer introducerar innovationer i ekonomin och utmanar därmed etablerade företag att prestera bättre.
Däremot visar forskning också att främja en stor mängd mindre nystartade företag inte nödvändigtvis är en samhällseffektiv lösning när våra beslutsfattare önskar uppnå ökad ekonomisk produktivitet. Mer än en tredjedel av alla nystartade företag i Sverige går i konkurs inom tre år och väldigt få av dem växer till att anställa mer än tio personer.